Det är sjukt det som händer i världen.
Det är därför det faktiskt är friskt att reagera (!) – och med det menar jag att känna de äkta känslorna och bli förtvivlad, arg, orolig.
Men hur vi sen agerar utifrån de känslorna är något annat! Det är livsviktigt nu att vi alla tar personligt ansvar för hur vi agerar, utifrån vad vi känner!
När du känner maktlösheten komma över dig, pröva det här:
•Stanna upp och andas
•Känn efter vilka känslor som kommer upp och låt dem finnas
•Påminn dig själv om att det är friska känslor utifrån det sjuka som händer (!)
•Påminn dig om att du inte gått i deras skor, de vars länder är i krig med varann (!)
Fråga dig sen; Vad är min uppgift/vad kan jag göra i allt det här?
Ett försök till svar på den frågan är:
•Gräv där du står. Dvs
•Fundera, hur kan du vara en ännu tydligare motpol till det som händer?
T ex
Om du är lärare; hur kan du utifrån den du är prata fred och respekt osv med dina elever?
Om du jobbar på sjukhus; hur kan du utifrån den du är skapa lugn i de situationer där du befinner dig?
Om du är förälder; hur kan kan utifrån den du är, prata med dina barn om det som händer?
Om du själv känner oro, hur kan du fortsätta gräva där du står?
Ju mindre jag personligen kan göra något åt det som händer i Mellanöstern eller t ex kring gängkrigen i vårt land, desto mer behöver jag fokusera på att välja DET GODA i min egen vardag. Och då menar jag inte att äta tårta eller åka på spa. Nej, jag tänker att det här kan vara en påminnelse för oss – var och en – att titta inåt i våra egna liv.
Hur ser det ut med känslor som bitterhet, oförsoning, fördomar, gammalt groll eller tjafs som ligger och spökar i vår egen vardag eller historia? Och kan jag ännu mer välja det goda, ett mer empatiskt eller i alla fall mer konstruktivt perspektiv?
När hopplöshet, maktlös eller vrede kommer krypande, låt oss
•andas – och be om kraft att finnas som kärleksfulla motpoler i de rum där vi går in.
•öva oss i förlåtelse.
•öva oss i hur vi ska låta våra känslor finnas och ta hand om dem utan att agera på dem (ifall de inte är konstruktiva eller av kärlek).
•öva oss i att kommunicera så vi når fram.
•öva oss i att se den andres perspektiv.
•Öva oss i tålamod, ödmjukhet
och fortsätta gräva där vi står –
dvs bidra med dem vi är, där vi är.
