VAD TAR VI MED OSS EFTER ETT ÅR SOM 2020 – ELLER EFTER SVÅRA ERFARENHETER ÖVERHUVUDTAGET?
Jag vill aldrig glömma bort igen…
att jag kan bara stanna upp
att jag har ett val – även när alla options känns som dåliga kan jag välja det minst dåliga att jag klarar av mer ensamhet än jag visste
att det inte är farligt att ha lite tråkigt
att det är ok att inte träffa folk på ett tag
att idéerna kommer till mig när det finns stunder av ”ingenting” genom dagen
att tomma ytor av tid till att bara finnas till är är förutsättningen för den livskvalitet jag söker
att vägen in till vad jag verkligen känner och längtar behöver underhållas för att inte känslomässig snö ska bilda snövallar som gör det omöjligt att ta mig vidare
att så länge mitt hjärta slår är det meningen att jag ska leva
att sorg är hjärtats hard core stretching och varje gång jag ger den utrymme att kännas, höras och synas – lämnar den kvar ett större, mjukare och mer tåligt hjärta, med plats för fler och mer
att det jag söker är aldrig långt borta eller utanför mig själv, jag måste bara våga vända blicken inåt …
att fler prylar, resor, kontakter, likes, titlar, prestationer, erkännanden, aktiviteter må ta oss högre upp på karriärstegen – men har jag funderat på ; vad finns egentligen där uppe…?
att den djupaste bekräftelsen, att jag är allt igenom älskad, trots och igenom allt, har jag redan fått. I den stund jag formades i min mammas mage sa Livet JA till mig
att det första jag måste göra inte är att springa, göra, gå. Det jag alltid måste göra först är – att bara stanna upp…ta ett djupt andetag … och påminna mig om det.
© Laila Dahl 2021
