I morse när jag var ute med Zelda, var det som att se på min gamla och ”mina” kvarter med andra ögon. Det bekanta, stadiga, det som typ alltid sett ungefär såhär, bara tanken på att det skulle kunna förändras till en krigszon (på ett eller annat sätt) känns…ja, du vet. Du med.
I kris famlar vi efter handtag. När tillvaron skakar om oss vill vi hitta det där vi kan hålla fast oss i. Jag med…
Här kommer några jag tycker räcker långt:
Se till att få sova. Om du fått för få timmar, ta igen det med tupplur.
Ät näringsrik mat.
Se till att röra på dig ute en stund varje dag.
Fortsätt leva enligt dina rutiner i den mån det går – och anpassa dig för övrigt till omständigheterna, ev förändringar.
Sen:
Sålla i nyhetsflödet – t ex lyssna på nyheterna en gång morgon, en gång kväll.
Förankra dig i din fysiska verklighet här och nu och det du håller på med.
Prata med nån om dina rädslor.
Gråt en stund om du känner att tårarna pockar på.
Va uppmärksam på dina närmaste och ge utrymme för dem att sätta ord på sina, inte minst barnen.
Men lär också av dem – barn är bäst på att vara i stunden – så efter t ex att prata om sin oro i 5 min kan de vilja skratta och busa igen ”som om inget hänt” – låt dem göra det! Och låt oss träna oss i att göra det vi med!!
Istället för att ständigt älta din oro, ta en stund ett par ggr/veckan och skriv ner dina tankar och känslor. Tänk inte så mycket på formuleringar – bara ” lämna av” det som händer inombords på papperet en stund.
Där emellan – lev på som vanligt – men mer uppmärksam på här och nu, än framtiden.
Låt de små glädjeämnen ta stort utrymme.
Fira allt som kan firas.
Känn inte dåligt samvete för att du just nu är i trygghet osv. (!) Du är inte en större motståndare till krig och vansinnigheter för att du ”bär tungt” känslomässigt…
Lägg inte din energi just nu på att banna det onda i världen – va istället en god kraft på de sätt du kan. Gräv där du står. Det är så du håller emot känslan av maktlöshet.
Underskatta inte din röst, den du är i världen – använd den till nåt som ger motgift. Vem vill du vara för andra och dig själv just nu?
Vänlighet. En varm blick. Tålamod i trafiken eller i kassakön. En stödjande arm över övergångsstället. Ett sms ”Ville bara säga att jag uppskattar dig så mycket”.
Swisha en slant eller flera till någon hjälporganisation.
Be, oavsett om du tror mycket eller lite.
Viska, sucka, med djupa andetag.
Att be kan också vara att lämna över sig själv i tillit till något/någon större.
Alltså, även om jag är rädd, fortsätta gå och viska mellan djupa andetag ; ”Jag gör det jag kan. Det jag inte kan påverka lämnar jag över.”, Jag överlämnar mig själv i KÄRLEKENS händer.”
