FRÅGELÅDAN – fråga 1:
”Enneagrammet verkar utgå från att vi under uppväxten MÅSTE fått med oss någon negativ påverkan från våra föräldrar…? Måste det vara så?? Jag gör allt gör att vara en bra mamma – menar man att det är dömt att misslyckas?! 
”
SVAR:
Tack X X för den viktiga frågan!
Enneagrammet är inte den enda teorin som hävdar att vår uppväxt påverkar oss och hur vi ”blir”, eller tar med oss upp i vuxenlivet. Det gäller allmänt inom all utvecklingspsykologi idag. Vi pratar då t ex om anknytningen mellan föräldrar och bebis första 0-2 (och uppåt) åren, hur vi blivit speglade känslomässigt/inte, om uppväxt tillvaron var trygg eller otrygg och hur det påverkar oss fortsatt på olika sätt. Men också miljö, (förskola/skola/kompisar/släkt osv) och andra relationer och händelser (!) spelar in.
Inom schematerapi delar man t ex in “det vi fått med oss” i 13 olika livsteman som sårbarhet, beroende, känslomässig försummelse, perfektionism osv och hur det i sin tur påverkar oss.
I enneagrammet fokuserar vi på strategierna vi sedan tar till. För att FöRHÅLLA OSS till livet och det som händer – utan att förlora kärlek/ kontakt/trygghet, eller vad det då är barnet tror står på spel.
Det handlar INTE om att lägga skuld på föräldern. Men inte heller förminska barnets upplevelse av hur det var. Det man ska komma ihåg att det är barnets upplevelse och tolkning utifrån ålder och mognad där och då, som barnet tar med sig. Oavsett om tolkningen stämmer med verkligheten eller inte!
Säg att föräldrarna skiljer sig och mamman flyttar långt bort. Om en t ex 5åring då inte får förklarat på ett bra sätt eller blir tröstat, kanske barnet tänker ”Mamma älskar mig nog inte eftersom hon kunde flytta ifrån oss” – ja då kan en sån inre ”övertygelse” följa med det barnet. Den liksom ”fryser in”. En övertygelse att ”Jag är inte värd att älska” eller ”Alla kommer att lämna mig” – trots att mamman flyttade av helt andra anledningar.
De föreställningar/tolkningar vi gör som barn, påverkar sen vilka strategier vi tar till även upp i vuxenlivet i olika lägen. Så det här barnet kanske till exempel blir avvaktande och tycker det är svårt att känna tillit i relationer – TILLS det blir varse att det här är en gammal story som det själv tolkat in som liten. Den gamla övertygelsen behöver få möjligt att ”tina upp” och sättas i perspektiv osv. Men självklart är det också så (som vi alla vet) att ibland är ju sanningen precis så grym som barnet kommer ihåg det.
Och oavsett vilken ennagramtyp du känner igen dig i – om du har fått en bra, trygg, kärleksfull, sund uppväxt – kommer du ha mindre ”besvär” av den strategi du utvecklat. Strategin blir mindre rigid, därför att man fått ett slags grundskydd, t ex tack vare en god anknytning. Dock kvarstår att vi har mer tendenser och utmaningar enligt vår ennegramtyp, än enligt de övriga typerna.
Som föräldrar, hur bra vi än gör det och hur mycket vi än älskar våra barn, kommer vi ibland att göra misstag. Men det är ok. Och om vi märker att ett barn verkar bli väldigt prestationsinriktat, eller ge upp sin egen vilja hela tiden för alla andras skull – ja, då har vi ju möjligheten att påverka så det inte blir så starkt.
Strategin innehåller ju också så mycket bra, goda intentioner och egenskaper – det handlar om att få balans på olika områden så vi inte överdriver de förhållningssätt som sätter käppar i hjulen för oss.
Hoppas det här gav lite klarhet!
Önskar dig en fortsatt fin helg!
/Laila
