DU: Men kan du inte bara tala om för mig vad du vill, då?!
KÄNSLAN: Det är ju precis det jag försöker göra!
Säg att det tar emot att gå till jobbet en dag, men du vet inte riktigt varför. Du har sovit, du har inga direkta problem på ditt arbete och kollegorna är trevliga. Men ändå.
Testa det här:
Sätt dig ner, slut dina ögon och ta 2-5 djupa andetag. ”Lugn och fin.” 
Tänk nu motståndet inför att gå till jobbet – och känn sen efter: Var i kroppen har jag några kroppsliga förnimmelser just nu? Upplever du nåt molande i magen, en ”glasbit” i halsen, ett fladdrande i bröstet osv?
Kanske knyter det sig i magen. Ok, då använder vi det. Om den där knuten i magen är en KÄNSLA – vad är det för känsla? Oro, irritation, tomhet…? Kanske återkommer du till att känner ”bara ett motstånd”.
Okej, du känner ett motstånd.
Så, andas nu igen och ACCEPTERA den känslan. Låt den få finnas där, DÄR den känns och sen få breda ut sig en stund. Låt den bli tydlig och ta plats.
Fråga dig sen: Så vad kan det tänkas vara som mitt inre vill sätta sig emot (motståndet)?
Du kanske kommer fram till att det finns en du jobbar med som är väldigt bossig och får dig illa till mods? Kanske handlar motståndet om gräns du skulle behöva sätta? Eller har du sen en tid ibland tänkt tanken att göra nåt annat? Du kanske börjar ifrågasätta om det är där du ska vara…? Osv
Alltså. Om motståndet kunde prata med mig
(vilket är precis vad den håller på med!!), vad skulle den säga att den (du) behöver/längtar efter/vill?
Eller så räcker det med att du konstaterat för dig själv att ”idag kände jag bara ett sånt motstånd”. Och det är okej. Vi behöver inte vissla på väg till jobbet varje dag! (Även det vore trevligt!
)
Acceptera känslan, tacka Känslan för ”samtalet” – och gå till jobbet.
