Så var det dags att riva julen. Ovanligt sent för att vara jag, faktiskt. Jag gillar adventstiden, pynta, göra fint och dricka glögg. Men när jul och nyårsafton är förbi känns allt det där plötsligt mest i vägen. Då vill jag helst packa ner allt igen, kanske till och med rensa lite extra – och bara invänta ljuset.
Medan jag lägger ner julgransbollarna i kartongen, tänker jag att kärleksrelationen kan i mycket te sig som säsongerna under ett år, eller hur…?
Förälskelsen är som våren… Du ser tecknen på något som skulle kunna innebära ett nytt hopp om ljusare tider. Du öppnar upp och känner dig sådär härlig och fri och överraskande nöjd med dig själv.
Sen kommer sommaren… då om du börjar ana att det här kanske inte bara är en ”fling”, utan att relationen faktiskt har förutsättningar att bli nåt på riktigt. Värmen och ljuset är här för att stanna och du flyttar ut vardagsrummet till verandan.
Men efter varje sommar kommer en höst… och här börjar du ana svårigheter och olikheter och du kanske bylsar på dig mer och mer som i förebyggande, börjar dra dig tillbaka och ”somna in” inför din partners och dina egna behov.
Och så kommer som en följd av det den okuvliga vintern. Kylan. Instängdheten. Mörkret. Tröttheten. Ni går i ide – och bara en ny vår kan väcka er liv till liv igen…
Att lyckas stanna tillsammans och fortsätta vara lyckliga ihop handlar inte om en slags för alltid närvarande sommar. Det handlar om att parera tillvaron tillsammans och ta sig igenom ALLA säsongerna. Gång efter gång. År efter år. Vi kan inte hoppa över nån av säsongerna lite godtyckligt hur mycket vi än skulle önska. Hösten kräver uppmärksamhet på kylan som är i antågande.
Du behöver plocka in och värna om de växter som du vill ska överleva. Ställa trähammocken i förrådet. Och när vintern kommer blir det ännu viktigare att hålla sig varm. Ju kallare ute desto viktigare att dra på värmen inomhus. Tända ljus genom den mörkaste tiden. Och fortsätta sitta under samma filt, även om våren just då känns långt borta…
Ha det gott, vänner!
Laila
