Flera/några av er som följer mig är entreprenörer, egenföretagare – eller personer med en passion för/drömmar om ett eget skapande/självförverkligande av nåt slag.
Jag menar, vem har inte drömmar?
Jag undrar, hur känner DU inför det där med att marknadsföra dig själv (om du gör det själv)/ berätta om dig och det du gör?
Tycker DU att det är lätt/roligt/bara att köra på – eller upplever du det som jag som typ lite, … utmanande? Om du fick ge ett råd till andra som sitter på ideer, drömmar eller färdiga ”produkter” men inte riktigt vågar fullt ut, vad skulle det va?
Att som i mitt fall ge ut en låt utan skivbolag har många fördelar som kan sammanfattas med typ:
1.Du bestämmer bestämmer själv när, var, hur
2.Du har kontrollen över ditt eget skapande.
Men det finns också nackdelar:
1. Det är inte gratis
2. Och för att det kostar dessa pengar har man sen inte heller råd att anställanån att marknadsföra hela tjokabängen …
Så jag måste alltså va min egen ”PR- kvinna” om det ska bli gjort. Och att sticka ut huvudet och säja ”Lyssna på min låt!” må se enkelt ut, men för mig personligen innebär det en hel massa hjärnspöken och ren och skär rädsla.
I samband med släppet av Älska mig ändå har jag vaknat mitt i natten och tänkt; ”Ingen har bett mig ta den här platsen”, ”Kanske ÄR jag patetisk ändå?”
Och en frestelse ligger då farligt på lut att bara backa tillbaka in i ett hörn igen och strunta i alltihop – för det är en sån himla utmaning… Förmodligen är det lättare att marknadsföra en egen produkt med ett varumärke som inte är så personligt kopplat till en själv, men när man som jag ÄR ”sitt eget varumärke” blir det på ett annat sätt.
Tankar på detta ?
Fler i samma sits – eller som känner igen sig i nån mån i det här?
Hur gör/tänker du?
Hör du samma röster som jag? Eller har du andra röster, i såfall vilka?
Vad säger du till dig själv för att stå på dig och inte lägga ner allt med ”Nämen, det kanske är bra som det är ändå. Jag har ju så mycket att va tacksam över…” ? (En av mina ”favorit-ursäkter” i repris)
MITT råd (som jag nu alltså nu hårdtränar mig själv i ) är:
Gör det du kan. Det du sprider kommer med största sannolikhet vara oviktigt för den stora massan – men kanske livsviktigt för någon.
Och om den personen skulle visa sig vara (”bara”) du själv – so be it
️Jag är nyfiken att höra hur DU tänker och jag tror att det du delar kan hjälpa många att slänga skämskudden och våga följa sin väg – och hur underbart vore inte det!
Skriv gärna vad dina hjärnspöken säger under inlägget på insta och tagga #minahjärnspöken – så hoppas vi att genom att avslöja dem inför varandra så vingklipper dem! hurra!
Vi är ju trots allt bara människor som alla gör så gott vi kan med det lilla vi har.
Kram och frimodighet in i din dag!
