Redo för lite throwback igen? Denna gång ännu längre tillbaks. Axelvaddar, lite palmträd och sol utlovas!
Jag läste på Andersson College, Indiana , numera Anderson University, (sång och English writing) under ett knappt år, när jag va 20-21 (bild 1, i skolrestaurangen)
Hur jag hamnade där är faktiskt en så pass dråplig story att jag nu ca 35 år senare tycker jag bjussa på den
Hemma på mitt ”flickrum” i Tuvträsk (Västerbotten) satt jag och bläddrade i en katalog över college i USA och fastnade bl a för det här. Eftersom jag skulle läsa musik ville de ha ett musikprov, så jag skickade mina betyg och en kassett av Din tid-plattan (min första), som just kommit ut i Sverige. (Vi pratar alltså 1994.)
Kassetten hamnar på admissions office på detta college och i händerna på en man som heter Phil Fair, (tidigare mentor åt en ung Sandi Patti, ni som känner till henne) som i sin tur va på väg ut att äta lunch med sin goda vän Bill Gaither (ni som känner till contemporary Christian music way way back, vet att denne man varit typ en mega-låt-maskin old school i USA, låtar som nått Sverige och all over the place inom kyrkvärden)
Phil säger, till Bill ;
-Jag har fått en kassett från Sverige, måste bara höra va det är…” och trycker i kassetten.
Några låtar in säger Bill till Phil :
-Om den här tjejen vill komma över och läsa musik här, säg till henne att jag betalar hennes skolgång och boende. Jag tror på henne…
What?! Du kan ju kanske fatta höjden av förvåning när Phil ringde upp mig på knastrig telefonlinje och berättade! Jag som bara skickat och tänkt ”Vi har väl ändå inte råd, men man kan ju iallafall försöka…”
Jag kom dit och Phil och hans familj tog mig under sina vingar och vi blev mycket nära vänner. Åkte till kyrkan med dem på söndagarna och umgicks med deras barn som va jämnåriga med mig (bild 2). Efter en tid blev jag medbjuden med Gaithers trio i deras privatplan till Toronto, där de spelade i nån arena och för att jag skulle få ”känna på känslan” och hälsa på div erse ”viktiga” kontakter – och planer började smått smidas för ett eventuellt byggande av en karriär där…
…men – jag åkte hem och gifte mig , jag !
Bygga bo, ny svensk och eng platta och speltillfällen i Europa hade öppnats och det drog trots allt ändå mer i min djupt rotade europeiska själ – så planerna las på hyllan.
Dock plockades planerna upp igen flera år senare och vi bokade in en turné på ett 20tal platser. Manager, buss, medföljande barnvakt åt lilla @limilou var spikat – men så blev jag gravid igen. Och i samråd med Bill och Phil bestämde vi att det var ingen bra tajming.
Även om det hade varit kul om det blivit av kände jag bara en stor lättnad just då och jag va faktiskt inte ledsen över det. Jag var/är så innerligt tacksam att jag hamnade i händerna på just dessa människor. Vettiga, kloka, faderliga och moderliga personer som höll fast vid att om de skulle satsa på mig måste de veta att jag var redo att flytta dit och jobba hårt. Det handlade om ett långsiktigt byggande på flera år – de var inte intresserade av nån ”över en natt succé”. Och de höll verkligen med mig – under de rådande omständigheterna – om att byggandet av en familj under stabila former var trots allt viktigare.
Och; hur mycket jag än älskar musiken skulle jag inte byta ut mina år hemma med barnen mot vilken karriär (var, när, hur) som helst.
(Press/porträttbilderna tagna vid Ocean Drive, Florida i samband med att vi spelade där -87)
Ha en skön fredagkväll!
/Laila
