Våra frustrationer är frustrationer så länge vi fortsätter brottas med dem invärtes. Så länge vi kämpar emot, protesterar, tar upp kampen igen och igen.
- Vad gäller känslan kan du göra som när man föder du barn – surfa med medan du andas på smärtan/känslan, då går det lättare och den lägger sig snart. Känslor funkar så, de kommer, ökar i styrka (särskilt om vi ger dem tankeenergi), toppar – för att sedan lägga sig igen.
2. Vad gäller dina tankar måste du aktivt välja. Vill jag fortsätta brottas? Om ”Nej, eller jo, kanske lite…kanske inte kan släppa riktigt än…”, ja fråga då dig själv vad det är för BEHOV i dig som ännu inte blivit mött. Och fråga sedan ”ÄR det nåt jag SJÄLV kan be om eller göra för att göra uppfyllandet av det behovet möjligt?”
Om du inte kommer på nåt som kan göra det möjligt – påminn dig själv om att du kan bara göra det som hänger på dig. Din del. Om den andra inte vill bidra, göra sin del, eller möta dig som du vill (fast du försökt förklara osv) , då behöver du släppa för DIN EGEN skull. All energi som du lägger på att vara frustrerad på honom, kan du lägga på dig och din egen dag , istället.
3. Du kan också fråga dig själv om det är nåt i den här kampen som du ”tjänar” nånting på…? Det här kan vara lite tufft att erkänna, men ibland kan vi hålla fast vid oförrätter längre än vi skulle behöva göra för att tex : ”Så länge jag inte gett upp det här helt har jag andras sympati/empati” eller ”… ”Jag vet inte vem jag är UTAN den här smärtan, då jag levt med den nu så länge” eller ” Om jag släpper detta, kommer min omgivning då tro att det är borta helt och hållet och/eller förvänta att jag aldrig ska ta upp det igen – och om jag tar upp det igen , kommer de då att säga ’Men hade du inte släppt det där??’ ”
4. Om man inte känner sig helt ”mött” av den andre, är det svårare att släppa saker. Därför är modellen i min bok Dina känslor är inte i vägen (om du råkar ha den) ”Jag bryr mig-modellen…” så bra i kommunikation mellan två parter. Men du kan även använda den på dig själv. Gör först Sändardelen. Och svara sedan på dig själv med Mottagardelen. Vad uttryckte du för BEHOV? Och hur vill du visa dig SJÄLV att du bryr dig OM DIG SJÄLV i detta…?
5. Och så till sist det jag brukar tjata om: Kom ihåg, du är inte på ruta ett. Det KAN du inte vara. Vi bearbetar ständigt det varit med om – t o m i sömnen. Det som känns om ett ”återfall” är bara en dipp. Med tiden blir de färre, längre mellan gångerna – och det går fortare och ta dig upp igen med tid och övning (som de ovan t ex).
Ta hand om dig. Always.
© Laila Dahl 2021
/Laila
